Hej! Här sitter jag i skolans bibliotek och gör inget särskillt. En lektion kvar och sedan blir det hemmet som väntar. Sköna tanke!
Ute ligger snön vit och orörd. Jag hoppas verkligen inte att det påverkar min färd till skolan. Hitills har jag kanske bara haft tur, för två dagar i rad har tåget före mitt varit inställt. Såklart är det då smockfullt på tågen in till Stockholm, men jag kommer i alla fall i tid!
Tydligen ska Alfred senare idag dra med sig några scouterkompisar hem till oss. Undrar hur många, och hur stökigt det blir. Alfred verkerkar allmänt vara stolt över sin storasysten. Som igår, då jag träffade honom vid tågperrongen då hans klass skulle åka till något museum. Han sprang mig till mötes och kramade om mig. I sånna lägen blir även jag pigg och känner mig uppskattad och bra. Det tror jag dom flesta gör.

Jag är den jag är
Jag har dom avundas mig
Jag har dom som inte tror på sig själv
Vissa tror på något ingen annan vet
Alla har hemligheter
Vissa vill göra mig illa
Vissa vill gottgöra mig
Andra vill älska mig och få mig att bli trygg

Jag är den jag är, så som alla andra
Jag har dom jag inte litar på
Jag vet att vissa döljer något
Jag vet att det går rykten, säkert om mig
Det gårrykten om alla
Alla har en god och en ond sida

Det finns vissa jag avundas
Och vissa tycker jag synd om

En viss Stina
Jag tycker verkligen synd om dig
Din kommentar ger mig intrycket osäkerhet
Du vet inte vem du är
Du vet inte vad du själv tycker
Du har inget liv
Men lär dig vad som är possitivt och negativt
Vad vill du säga till mig?
Vad är ditt bevis?

Allt som hänt mig
Det finns possitivt och negativt som många vet
Det är ingen hemliget och det vet jag
Det de snackar om, de övertygar dig
Och hur tror du jag känner
Tror du det känns bra att få en sådan kommentar?
Eller gör du det med flit?

Nej, jag tror du är avundsjuk Stina
Jag tror att du känner dig ensam och vill vara som dom
Stina, jag vill dig inget illa
Bara att du ska inse att du sårar
Men jag är stark nu, och jag tar det inte så allvarligt
Det är inte mitt fel, inte något du ska anklaga mig för
Stina, det du skrev tillhör inte min värld
Vill du uttrycka dig, gör det mot den rätta
Du vet vem som är den rätta
Men du vågar inte
Det gör dig feg, du är rädd
Fustrerad
Illa till mods
Försöker passa in, vill synas

I plåga och pina
Lilla Stina

Tjoo!
Skolan igen! Tidig morgon och jag sitter här med Gabriella i biblioteket.
Idag är det bokprat och jag har den mest skummaste boken! Så jag längtar verkligen inte efter att stå där framme och prata. Det går nog ann att ge inte life fakta om boken till svenskaläraren Elin.

Påtal om Elin... jag tycker så synd om henne! Halva förra veckan och igå var hon borta , så jag tvivlar på att hon kommer idag. Och nu undrar ni säkert vad som hänt!?

Jaa, Elins pappa har dött i en bilolycka när en älg dök upp på vägen. Mer vet jag inte. men jag tror inte att nån av oss kan föreställa sig den kännsla som dyker upp när beskedet kommer. och jag tro att det inte gå att beskriva hur tankarna virvlar och ständigt inte vill försvinna. En sådan händelse går nog inte att glömma, oavsett hur mycket man tycker om personen.

Jag önskar dig verkligen lycka till Elin, och jag hoppas att du kan fortsätta vara en bra lärare. Var starka!
Kram Anna

Åh, jag verkligen avundas top model-vinnaren Nicole. Look here!:

Visste du förresten att Nicole har ett förhållande med skådespelaren Robert Pattinson

 

okej, det har hänt så sjukt mycket!
Först börja Bolandgymnasiet i Uppsala, men inte trivs jag där nej! Specielltt inte i klassen, lilla Abby - i en bubbla sitter du!
Såå... nu går jag alltså i Stockholm; s:t Eriksgymnasiet  i linjen Musikal. Helt underbart!
Så just nu sitter jag i skolbibloteket med mina vänner Kajsa, Elina och Liljana. Det känns tryggt och skönt, härligt och roligt.
Om jag ska vara ärlig, kanske lite krytande, så är jag faktiskt otroligt stolt över att jag i Stockholm. För det komiska är att jag inte vet någonting om denna stad. Jag vet hur man tar tåget till centralen, hur man har tunnelbanan till skolan, troligtvis hur man kommer till gågatan och jaa... inte så mycket mer ännu. Och jag är väldigt glad att jag fått denna chans, att jag nu kommer komma ut i denna Sverigevärld, lära mig lite om stadslivet och inte bara om (det som jag nu ser som) lilla uppsala och pricken Knivsta!
I Stockholm låter säkert detta inlägg lite fånigt kan jag tänka mig. "Att jag lär mig om Sverigevärlden", det är kanske inte det bästa uttrycket, men det får gå an.

Vad gjorde jag i helgen då!?
Lördag spenderade jag hos Emelie med min familj, de hade bjudit dit oss på middag. Kvällen blev rolig både för föräldrarna och för jaa, vi 17:åringar om någon förstår. Det är så skönt att få i sig lite, även fast jag inte ligger på gränsen för galenskap, som många ungdommar i Knivsta gör. Inte klokt hur dom dricker och röker, men jag måste hålls med om att det är roligt att dricka. bara det inte blir för mycket, det vet jag av erfarenhet... För jag är ju trots allt ingen prydlig primmadonna!!!

Kram ALLA! Vill tacka för att det blev så bra med skola och allt! Nu väntar framtiden.
Och Ps: jag ska verkligen försöka hålla denna blogg uppdaterad! 

Hej-alliopa!,som Blondinbella brukar säga.

En vanlig skoldag i Annas liv,inget specielltatt berätta i den biten.
Nu sitter jag uppe i skolbiblioteket och väntar på att tiden skagå... Ka nämligen träffa en person här om drygt en timme. Då kan man se som en fördel att det finns tillgängliga datorer här så att man har något att göra! Observera att skrivbordet är väldigt stelt, så sitter en del osd ihop i det här inlägget så vet ni iaf varför!

Alldeles nyss när jag gick från den inställda lektionen stod tre utlänska killar och glodde på mig. Vad!? Sa jag, och jaa,dombabblade på om; har du slutat, vart ska du gå nu och blabalabla. Komiskt egentligen.

Såvad gjorde jag igår?
Svar: Något väldigt spänmnande. Jag provade på en ny dans som farcinerat mig länge. Samtidigt träffade jag Rebecca som skulle dansa jazz, pratsamma som vi båda var stod vi och babblade tills min lektion började. Trevligt, trevligt! Jag ska iaf börja på min sköna dans!

Kram kram!

Jag måste säga att denna dag faktiskt var riktigt  jobbig. Av vissa anledningar gick jag hem. Det kändes faktiskt rätt. jag vet, det är inte bra att lämna skolan, men det var faktiskt en nägsituation. Som ni mäsker är det lite svårt att förstå, men det är komplicerat och svårt att beskriva. Det var verkligen inte som jag från början trodde...
Låttext:

Livet är här och nu
Men jag förstår inte hur
Jag ska bära mig åt
Livet är svårt

Jag känner hoppet sila ut
Och all min lycka den tar slut
Det går en vind genom mitt hår
All plågan år efter år

Kämpa kämpa, för den du är
Du måste kämpa och leva, för allt det där
Du måste kämpa och leva, livet är här
Du måste kämpa och leva och kämpa...

Jag såg ingenting
Jag hörde ingenting
All lycka sprudla ut
Men den tog slut

Att aldrig få veta
Att bara arbeta
Ha drömmar och hopp
Livet är kort

Det kommer nätter och dagar
Inget som mig behagar
Vill bara leva livet här
Som den jag är

Du måste kämpa kämpa, för den du är
Du måste kämpa och leva, för allt det där
Du måste kämpa och leva, livet är här
Du måste kämpa och leva och kämpa...

I björk och dal och gång
Kan höra lärkans sång
Att aldrig få veta
Att bara arbeta

Ha drömmar och hopp
Livet är kort
Kämpa kämpa
För den du är

Du måste kämpa kämpa, för den du är
Du måste kämpa och leva för allt det där
Du måste kämpa och leva, livet är här
Du måste kämpa och leva och kämpa...

Livet är här och nu
Men jag förstår inte hur
Jag ska bära mig åt
Livet är svårt

En sak som konstigt nog fascinerar mig är egobilder. Man testar sig själv i olika vyer och vinklar. Man lär känna sig bättre och jag tycker det är så kul! Titta på tex dessa bilder. Jag tog mängder av liknande bilder på just dessa gamla glasöon jag hittade hos morföräldrarna. Stod i hallen med mobilen i högsta höj. Man måste hitta exakt rätta tillfället när man bedömmer sig som fin och jaa... Det kallas egobilder!

Min mobil är den mest irriterande jag vet! Bla skickar den sms av sig själv, när man frycker på 6 kommer valrutan upp och ibland bara går den fram och tillbaka som den vill!

Men idag hände en, eehh, bra sak; min mobil gick sönder. Mitt skolskåp (Läs gärna om det i inlägget nedan; Man lär av sina misstag!...?) är väldigt svårt att få upp, så jag brular använda nyckeln eller hänglåset för att kunna pilla upp den otroooligt sega spärren. Så när jag väl försöker att öppna det, och när jag får upp det dunsar jag mot skåpdörren. Aj, min tumme!, tänker jag.
Och sedan då jag ska titta vad klockan är ser jag inte ens skärmen, bara svart med diverse färgade sträck, som tyder på att skärmen gått sönder. Okej, då är den kanske inte sönder, men jag har länge strävat efter en ny mobil, så nu ska det bli andra bullar!

Nu sitter jag i datasalen i skolan och ska tydligen skriva ett brev om migsjälv och mitt sommarlov till den mycket humoristiska läraren vi fått. Ja, bara så att alla vet kan jag faktiskt Word och behöver inte sitta en hel lektion för att lära mig något jag kan innan och utan, vilket jag gissar de flesta i denna salen gör.
Läraren sitter framme i klassrummet ochgranskar alla på sin dator. Alldeles nyss blev Elinas(som sitter bredvid mig) internet avstängt för att hon var inne på facebook. och jaa, nu sitter jag här med blogg.se uppe på firefox. Ojoj, hur ska det gå!!!

Okej, nu ska jag berätta nått helt sjukt som började i tisdags...
Jag kom till skolan och upptäkte att jag inte hade min skåpnyckel! Efter endel tänkande kom jag fram till att den låg bredvid min säng. hela dagen fylldes min väska med mer och mer tunga skolböcker...
Kommer hem, tittar vid sängen... inget där... letar förtvivlat i mitt rum, min väska, kläderna jag bar då, min kökshylla och blablablaa.... Som leder till inget resultat...
Nu är det så, att där jag går måste man betala för sin nyckel eftersom det blir så dyrt för dem om alla tappar bort dem. Förut skulle man betala 100 kr, men eftersom alla bedömde det som "inte mycket" så ökade dom till 200 kr.
Så där stod jag snopet med gråt i halsen, irritationen steg. Alfred försökte skrämma mig och jag blev såå förbannad asså! Ledsen för det!
Så igår, onsdag, kom jag till skolan med 200 kr i fickan. Sammanlagt skulle skåpnycklarna kosta mig 400 kr!(Fast man får tillbaka skåpen när man slutar men iaf!) Stället där jag skulle hämta min nya nyckel var stängd halva dagen, och när jag väl fick ut den skyndade jag mig till skåpet med min proppfulla väska, fylld med diverse nya böcker mm, och blev skräckslagen när jag såg att skåpet redan var öppet! Eller ja, det var inget hänglås på det. Såklart trodde jag att någon klippt bort mitt lås och tagit mina saker!
Mitt skåp, som är så svårt att öppna fick jag kämpa med ett tag och när jag väl öppnade skåpet... Allt fanns kvar till min lättnad, och sedan upptäckte jag hänglåset med nyckeln i, som hela tiden legat i skåpet, och det var inte ens låst!! Åh!
Så sedan fick jag springa tillbaka och lämna tillbaka min nya nyckel, var överlycklig för min belöning; 200 kr (!), men samtidigt helt utmattad!
Jaa, kort sagt lär man av sina misstag, men smart som jag är glömde jag nyckeln hemma idag igen eftersom jag satt den på min nyckelknippa för att inte tappa bort den så lätt! och så fick jag kånka omkring på en lika proppfull väska åter en dag...

Hej alla!
Asså jag vet att det var 110 år sedan jag skrev, och jag vet inte varför. Tiden har tickat på och så otroligt mycket har hänt. Har har vuxit upp och är inte längre 16, heh, nu är jag 17!!!!
Livet för mig har förrändrats för mig så mycket, nu brinner jag för musiken. Jag skriver egna låtar och tänker ägna mycket tid på dem. En av låtarna håller jag på att spela in och ska sedan förhoppningsvis skicka in den.
Jag har många musikaliska vänner som jag träffade på UKM(ung kultir möts) som är en estetisk festival där man kan ställa ut konst, sjunga egenskrivna, men också redan tagna låtar, dansa osv. Jag var där med i Uppsalafestivalen, gick vidare till länsfestivalen och gick slutligen vidare till riksfestivalen, där alla var vinnare.
Den upplevelsen kommer jag aldrig att glömma! har skribit en låt om den också. Så här går refrängen:

Vi ska bli en
Vi ska hålla ihop och inte mista greppet
Vi ska hålla hårt i hand som hippies gör i gräset
Från Skåne till Norrland
Den drömmen ska bli sann
För vi, ska bli en

En bra sommar har jag haft också, och det hoppas jag att ni också haft. Men nu är skolan igång igen och jag går nu estetiska linjen med inriktning musik - sång, på Bolandgymnasiet.

Jaa! hej alla kära vänner! Då är man 17 år och det känns egentligen inte så speciellt, men det förvånar mig ändå att tiden går så snabbt! Kommer att lägga upp bilder från de två stora dagarna!

Men nu tänker jag visa er denna tävling som jag är med i. http://vadfanskajagheta.se/2010/may/vinn-goodiebags.html.
Du kan vinna en goodiebag från Nelly.com på http://vadfanskajagheta.se
Take a look!

Åh, det var såå länge sen jag var och shoppade! Men nu, två dagar i rad har jag handlat regält i Uppsala.
I förrgår, torsdags, handlade jag på nya Cubus i Uppsala. Eftersom affären inte legat där förrut visste jag inte att det fanns så mycket snyggt där! Jag provade i princip hela affären, men i slutändan blev det ändå bara en BH. Sedan blev det HM där jag också handlade en BH.
Igår, fredag, blev det en axelväska på Åhlens, är jättenöjd(!), och två plagg från Bik Bok. Ett linne och en klänning. Spana in klänningen här:

Linnet tänker jag ha imorgon, söndag den 9:e maj som är min 17:e födelsedag! Mamma berättade den där historian om hur det var för sjutton år sedan, som hon beskriver varje år. Tänk att jag verkligen var den lilla pyttelilla varelsen då! Haha, jag kan ju skryta om att jag varit på Hawaii... när jag låg i magen!!!! De ni! Kunde kika ut lite genom ett hål vid naveln, fast det kommer jag inte ihåg. ojoj! :D
Just nu är min fadder Helene här, eller just nu är hon ute och går med mamma så jag smiter hit en stund, håller nämligen på att baka två kakor, som i slutändan kommer bli prinsesstårtor, som alltid på mina fördelsedagar. Spana gärna in förra födelsedagen då jag samma dag hade vårkonsert med skolan.

Igår kom gäster hit till Knivsta och det blev väll en någolunda lyckad kväll. Skönt att verkligen ha något att göra en lördag!
Jaa, min mobil har blivit helt gaaaalen, jag fattar inte! Den skickar sms utan att jag hinner göra något, 6:an är samma som Val:knappen, internetkarta kommer helatiden upp och där man ändrar klockan och ställer in alarm kommer upp bara man håller handen på sidan! Tydligen så hände detta i sådan rask takt att jag tydligen råkade sätta på ett alarm klockan 9 på morgonen. Jag som sett fram emot en skön morgon då jag får tid att sova, men neej, det vill tydligen inte min mobil! Här om dagen blev jag ju väckt av en humla, så jaa, det har väll inte varit en "sova ut på morgonen"-helg!